Det går med vindens fart.... 8 dagar kvar och spärren har lättat sitt grepp om min nacke =D. Hemma igen efter en natt borta. Fortsätter utmaningen som vanligt med mer asanaträning eftersom hamstrings känns ganska bra nu. Jag säger det, vila, is och bra mat gör under och så kan man bosta med Voltarengel om nödvändigt ;)

Inget kaffe på 3 veckor, tidiga morgnar, mycket meditation, pranayama och fysisk träning får mig att må bättre och bättre. Tänk om man kunde leva så här alltid.... skulle jag sakna något?

 

Jag vet inte.... kanske kaffesuget skulle ge med sig efter några ÅR.....  Jag är nog ganska lycklig med mitt liv som det är just nu... utan kaffe, socker, vitt mjöl, alkohol och annat onödigt som min kropp egentligen inte behöver. Det är bara kortvariga njutningsmedel i mitt liv och jag kan vara även lyckligare utan de eftersom jag då slipper den ledvärk som dessa njutningsmedel ger mig....  MEN JAG VILL INTE för hur skulle mitt sociala liv då se ut?

 

Redan nu tycker mina bröder att jag är tråkig eftersom jag inte dricker sprit (nyårslöftet 2016) eller just nu kaffe eller äter kakor, bullar, godis och annat sockrigt och äckligt haha....=D

Hur roligt skulle Åsa, Anna och jag ha det på våra ost och kex kvällar om jag inte drack öl och åt kex med ost? Vad skulle min stora syster säga, som kommer hit snart på besök om jag inte drack öl med henne? Skulle mina jobbarkompisar ha det lika roligt med mig om jag inte drack alkohol eller åt Tiramisu till efterrätt med dem?

 

Men just nu har jag inget socialt liv och jag kan vara utan allt det där och jag är lycklig över det också. Visst ensamt, men ändå på något sätt lugnt inombords då jag kan verkligen möta mig själv ensam utan yttre påverkan och jag kan se vad jag är för en gök och på vilket sätt handskas jag med olika utmaningar här i livet..... Jag lär mig också mer om mitt andliga och spirituella väsen, inte bara den egoistiska, för mycket tänkande människan utan den djupare själ jag faktiskt är. För mig handlar allt detta testande om mitt växande som ande, det jag, som har en kropp, tankar, känslor och sinnen. Om det väsen som säger att "det här är min kropp, min penna, mina tankar" osv...

 

Jag har alltid sökt utmaningar, såväl privat som inom arbetslivet. Därav mitt rastlösa resande och jobbande i Sverige och i andra länder bara för att växa som människa och yrkesutövare. Nu har jag dock fått nog av den typen av resande och har äntligen slagit mig till ro här i Västerås... och mina utmaningar kommer att vara av annan sort... mer träningsinspirerade och vad jag kan åstadkomma genom ren självdiciplin och viljekraft.

 

Fast vet ni, jag blir överlycklig när jag kan dricka mitt kaffe tidigt på morgonen igen och jag blir överlycklig när jag bryter mot mitt nyårslöfte och dricker öl med mina vänner snart och vaknar morgonen där på med svullna och ömmande leder.... eller gör jag det... ska jag eller ska jag inte.... vi får se ;)

 

Blickar in i själen och framtiden....