Jag får berätta detta, jag har frågat om lov. I torsdags fick jag veta att min syster har fått akut leukemi och det har varit tungt, tufft och jobbigt för oss alla... Idag har hennes cellgiftsbehandling påbörjats och det kommer att bli en tuff månad framöver för henne och så klart för oss andra i familjen. Vi är dock en positivt tänkande familj och även i detta tunga och tuffa ger vi varandra hopp om att det kommer att gå bra för henne eller rättare sagt vi är övertygade om det. Hennes prognos är 85-90 % tillfrisknande så vi sätter vårt hopp till de procenten ♥

 

♥♥♥

 

Jag har inte varit träningssugen alls efter beskedet men fick tillbaka suget igen litegrann efter att jag hade hörd hennes prognos. Dessutom hade jag rätt mycket ilska och frustration inom mig så jag behövde verkligen ge järnet idag och kickbagen fick ta rätt mycket stryk för mina känslor bara sprutade ut under uppvärmningen.

Varför jag berättar det här? För att bearbeta och även att dokumentera de mentala utmaningar som kommer utifrån under denna utmaning.... Ja, hur det än är så känns det lite lättare i mig nu att jag väljer att berätta detta.

 

Här är en vacker solnedgång igår i Enköping  tagen genom bilrutan ♥

Livet är vackert men också grymt ibland.... fast jag vill välja bara det vackra ♥♥♥